ska di va så ska di va

Huvudet värker en aning. Kinderna är varma och röda (inga ovanliga fenomen dock). Båda syrrorna är nu både friska och krya efter sina slängar av vattkoppor. Kan det vara min tur nu? 

Jag vet att alla de senaste inläggen har handlat om mina sjukdomar/kommande sjukdomar men det är ett högst nödvändigt skrivämne, för mig tro mig.

Jag + grupp har i alla fall hunnit redovisa vår historiauppgift om Kalla kriget idag. Vår lärare hade egentligen för avsikt att skjuta upp redovisningen till onsdag, endast fjärde gången gillt, men jag gick emellan honom och hans idéer.

 

- NEJ, vi måste få redovisa idag! På onsdag kommer JAG FÅ VATTKOPPOR! 


Detta vet jag ju inte säkert såklart. Men någon nytta ska dom väl göra, de där kopporna. 

På onsdag ska jag däremot ha muntlig redovisning i franska så det hade ju varit bra om jag höll mig frisk tills dess . . . Men å andra sidan kommer det nog aldrig uppstå ett sådant gyllene tillfälle där jag tänker "nämen, om man skulle ta och insjukna i lite vattkoppor en fin dag som denna? Det hade nog gjort mig gott!" - Nej. Tror inte det. Så det är lika bra att få det gjort.

Dessutom kan man ha roligt även om man har vattkoppor. Jag menar, kolla bara på den här:

 

 

Fast jag kommer nog sakna mina små vänner in school. Och det skulle inte förvåna mig om det gick och blev sommar medan jag är sjuk och måste ligga inne i en varm säng hela dagarna heller. 

Fast det har ju blivit kallt nu igen. Förra veckan var solig men i fredags tog det slut. Jag hade längtat efter glass hela veckan men då det aldrig gavs tillfälle till detta tvingade jag töserna att följa med mig för att köpa årets första glass efter skolan på fredagen. Trots sol-lös himmel.

Ska di va så ska di va.

 

 

Innan jag avslutar kvällens inlägg tänkte jag dela med mig av ett par charmerande bilder på mig och mina kära systrar.

För att, jag kan. Och för att om jag hade läst denna bloggen så hade jag definitivt velat se fula bilder på bloggaren och dess syskon.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag Grät En Skvätt

När förra inlägget skrevs hade mellansyrran vattkoppor. Nu har yngsta syrran drabbats. 

Dom kryper allt närmre ... Jag har en olustig känsla av att det är mig dom är ute efter, de där vattkopporna. Det är mig dom vill åt.

Jag har klarat mig längst så det är mig dom kommer använda sina fulaste knep på. En vattkoppa i vardera näsborre? Under stortån? I rumpan?! please have mercy...

 

Mellansyrran hade inte alls många koppor. Det var knappt lönt att kalla sjukdomen vid namn.

Yngsta syrran har haft det tuffare. I fredags när jag åkte till Lucas hade hon ... tja, lagom många prickar helt enkelt.

När jag återvände hem på lördag kväll möttes jag av någonting blekt, rödprickigt och nerbäddat från yttre rymden. 

 

Ni skådar nu en framtida bild på mig. Fast lindrigare. jag är så rädd.

 

 

Tur att man har en vänlig och varmhjärtad Samhällslärare till mentor i skolan i lägen som dessa i alla fall.

Idag bestämde jag mig för att berätta för min mentor vilket öde som väntar mig. Hon förstod preciiiis. Självklart skulle hon se till så att jag kunde hänga med i skolan hemifrån;

 

 

- "Men, vad är det där för någonting, *pekar på en röd finne under näsan som jag tappert försökt dölja hela morgonen* det är väl ingenting ... smittsamt?? HAHA!" 

 

- "Heh, nej Mia, det är det inte ..."

 

- Neej, jag skojade bara lite med dig, hihi. Men jaja, vattkoppor vid denna åldern alltså. Det kommer bli väldigt jobbigt för dig. Väldigt synd att du får det nu."

 

Mh, jag har också tänkt på det du. Du har inga fler fantastiska tankar eller uppmuntrande erfarenheter om vattkoppor som du vill dela med dig av? Inte det? Nej okej. MEN TACK SÅ MYCKET FÖR DITT STÖD DÅ.

 

I vilket fall har det typ blivit vår nu. Det känns bra överallt. Att solen skiner GÖR verkligen att man mår bättre. Det är till och med lättare att stiga upp på morgonen, när det inte är kolsvart längre. I'm really loving it.

När jag var hos Lucas i helgen hörde jag koltrasten också, och det är nog bland det bästa man kan höra på denna jord.

Vi cyklade runt i Vinslöv gjorde vi. När solen sken. Lucas visade allt som fanns att visa i Vinslöv.

- Ett pytte-utomhusbad och en minigolfbana. Men det var fint. 

vårvårvårvårvårvårvårvårvår - sommarsommarsommarsommarsommarsommarsommar. Yeah.

 

 

 

Fler vårtecken år 2014:

Idag i skolan var jag iklädd mina nya vårdojjor och min vårjacka. På lunchrasten skådade även jag och polarna vår premiär-fjäril för denna säsongen. Jag grät en skvätt.


 

 

 

 

 

En Sjuklings Skidberättelse

Klockan är nu 11.45 en torsdagsförmiddag. Det är grått och dimmigt ute. Här sitter jag, vid mitt skrivbord, med min dator framför mig, nysandes och hostandes. Igår gick jag till skolan trots att jag vaknade med en aning feber. Idag stannade jag hemma.

Tyvärr har jag inte räknat mina nysningar den senaste timmen men om jag ska uppskatta ett antal hamnar siffran på cirka trettioelva stycken. Cirka. Jag insjuknade efter Åre-resan.

Tur att jag har vattenkoppor att se fram emot.

Nej, jag har aldrig haft vattenkoppor.

När jag var i Åre blev mellansyrran sjuk . . . i vattenkoppor (det räcker att man vänder ryggen till i några dagar så går ungen och skaffar vattenkoppor). Yngsta syrran är med största sannolikhet smittad, just nu går vi bara och inväntar hennes sjuk-utbrytelse. Efter yngsta syrran är det min tur.

Jag längtar. 

 

Men NU. Åre. 

 

1. Vi åkte alltså buss upp. Det tog 17,5 timmar dit, cirka 15 timmar hem. Men bussresan var kul, det var den. Någon dag när jag hade riktigt många blåmärken på smalbenen och ryggont så kunde jag längta till bussresan hem. Inte efter att komma hem(!) 

Men att få åka buss hem.

 

 

2. Jag var inte lika bra på att åka skidor som jag trodde att jag skulle vara. Efter ett antal graciösa vurpor i backen under de första dagarna blev jag feg. Värmestugan var trevlig, men jag tvingade mig att inte sitta där hela tiden. Men under de tre sista dagarna hade jag lärt mig mer och kunde börja ha lite kul...

 

 

3. Men jag blev alltså inte invalid och jag bröt inga ben. En dag körde jag in i Emelie så att hon fick en lårkaka (jag slog också i huvudet lite faktiskt) men det är en annan femma. 

 

 

Jag längtar till sommaren något sjukt.

 

 

 

 

Har Vi Träffats Förr?

Godkväll, Tilda heter jag. Har vi träffats förr?

Jomen det har vi nog. Det fanns nämligen en period i mitt liv då jag bloggade regelbundet, kanske är det därifrån jag känner igen er. 

 

Klockan 06.00 på lördag åker jag + cirka 50 pers till Åre, med buss. Jag har ännu inte packat någonting. Varje gång jag tänker på att jag ska åka buss i (ingen vet) hur många timmar för att åka skidor någonstans i Norrland blir jag rädd. Faktiskt. 

Det är en grej att färdas i en bil med sin familj. Då kan man i alla fall stanna och gå ut ur bilen för att andas ibland om man skulle känna för det. 

I en buss, med 50 pers, är det inte lika lätt. Det är precis som i ett flygplan. Det kvittar hur mycket du kräver att få komma ut ur flygplanet för att få andas lite, för det går inte. Men vadå går inte?! P A N I K .

Lyckligtvis har vi fått böcker att läsa på både svenska och engelska av skolan. Vår kära svenskalärare och vår kära engelskalärare lyckas alltid tajma varandras läsa-bok-under-press-perioder perfekt. Slump? Åhnej.

 

 

 

Vi har haft äckligt mycket i skolan nu på senaste tiden måste jag säga. Det är roliga uppgifter, men det är liksom allt på en gång. Sportlovet har varit sååå efterlängtat. Jag har ju sportlov nu, för jag är kompledig imorgon och det känns bra i hjärtat.

 

 

Ett styck kreativ bild som ingick i en historiauppgift. "Människan har alltid tagit sig fram genom att gå, men nuförtiden..."

 

 

Syrran och jag ute på grönbete förra veckan:

 

 

Nästa gång jag skriver här kanske jag har brutit benet eller blivit invalid efter Åre-veckan. Jag avslutar alltså inlägget med en äkta cliffhanger, i vilket skick kommer hon blogga i nästa gång?

Spännande...

 

Missfärgning. Frågor På Det?

Så, föreställ er en ljusgrå färg. Den är varken för ljus eller för mörk, en precis lagom nyans. Det matchar till det mesta, sticker inte ut för mycket och har en bra . . . känsla. Ja, ni kanske förstår min färg mig.

 

Tänk er nu att mina djupt älskade joggingbyxor hade precis denna färgnyans senast igår.

Men efter gårdagens tvä . . . Ursäkta mig. Det är lite jobbigt just nu bara. Andas in. Andas ut. 

Efter gårdagens obarmhärtiga tvättning tillsammans med mammas fruktansvärt blåa och oförutsägbara jeans, andas in, KommerMinaJoggingbyxorAldrigAttVaraSigLikaIgen, andas ut.

 

Mina. Byxor. Har. Fått en turkos-blå-aktig, ja, rent av ful färgnyans och ser närmast ut som ett par för stora långkalsonger, eftersom de vita sömmarna TYVÄRR inte färgades, utan förblev sitt verkliga jag, TILL SKILLNAD från resten av min klädnad. 

Kanske är det svårt för er att sätta er in i min situation här?

När jag i chocktillstånd stapplade mig upp för trappan med mina forna favorit-hemma-byxor i famnen för att visa min moder vad som hade skett, skrattade hon. Rått. 

 

Eller kanske inte rått. Men jag kunde se skadeglädjen. Jag har länge misstänkt hennes ovilja till mina joggingbyxor då de har ett litet hål på baksidan . . . Men att hon skulle gå såhär långt, anade jag aldrig.

 

Jag försökte dokumentera händelsen, men januarimörkret gjorde det svårt att fånga den brutala missfärgningen på bild, så det ser inte alls speciellt illa ut. Men tro mig. Det är illa.

 

 

För övrigt planerar jag att skaffa en tatuering. Den här tatueringen:

 

 

Frågor på det?

 

Tillåt mig nu sörja vidare, tack.

 

 

16,5 År & Jobb-Innehavare

Åh käära nån, nu trodde ni allt att jag trillat av pinn'. Men här sitter jag söndagskväll (fullt levande) och skriver. 

 

Stor nyhet sedan sist:

- Jag Har Fått Jobb. På ett café. I Helsingborg. "Café Annorledes" heter det. Där ska jag jobba på lite fredagar och lördagar när jag behövs. Känns bra i hjärtat dehära.

 

Inte lika stor nyhet, sedan sist:

- Skolan har börjat igen och jag är för tillfället inne på min andra sjättedel av gymnasiet. Till skillnad från höstterminen står historia på schemat, 3 gånger i veckan. Några andra skillnader från höstterminen är att vårt schema suger och att vi nu har en idrottslektion i veckan. 

Historieläraren är för övrigt en man i sina bästa år som bär fluga och slips varje dag (inte samtidigt, tyvärr) han samlar bl.a på biblar. Hans rykte säger att han är en skitbra lärare, typ the best ever. Vi har haft en lektion med honom och det var väl ingen WOW-upplevelse men det var definitivt inte dåligt heller.

 

 

Han en aning ko-ögd också, denne lärare i historia. Jag lade märke till fenomenet när jag räckte upp handen för att svara på en fråga. När han pekade på mig men samtidigt tittade lite snett bakom/bredvid mig blev jag så förvirrad att jag knep igen truten i tron om att någon bakom mig hade fått ordet. Men, inte ett ljud. Från någon.

Är det mig han menar? Eller? Ska jag svara? Varför svarar inte den som sitter bakom som han tittar på? Asså. Eh.


- JAG? Säger jag till slut förvånat och pekar menande på mig själv. Ska JAG svara?

- Ja, räckte inte du upp handen? Säger min käre historielärare.

 

Och det var då jag förstod att denne man helt enkelt är ko-ögd. 

 

Jag är inte ens säker på att det heter ko-ögd? Men ni förstår säkert. Han tittar snett. Hans ögon hänger kanske inte riktigt med i svängarna.

Nu hoppas jag för allt i världen att min historielärare inte kommer över min blogg och läser detta inlägg. Det hade varit lite förfärligt. Men man kan ju aldrig veta säkert med dessa bloggläsare. Vilka är dom/ni/hen/hon/han egentligen? Kanske läser alla mina lärare min blogg. Kanske Björn Gustavsson? (*hoppas*) Eller varför inte grannen? Skumt.

 

En kväll gjorde jag förresten en så kallad margareta-fläta på mig själv:

 

 

Och en kväll däckade min pojkvän i soffan:

 

 

Asså jag måste övningsköra snart igen. Det var asjätteskitlängesedan sist.

 

.Slut.

 

Årets Första Inlägg

Så var det 2014 . . . igen, tänkte jag nästan säga. Men nytt år . . . igen, i alla fall. Detta är alltså årets premiär-inlägg. Fräckt.

Julafton och nyårsafton har gjort sitt och det enda som återstår är den sista ledigheten. Jag längtar inte så mycket till skolstarten.

Nyår på Strandhem var trevligt. Lägret slutade idag och jag kom hem i eftermiddags. Den värsta zombie-känslan är över eftersom sovandet på finsoffan gick bra. Vid kvällsmaten drabbades jag dock av storm-näsblod. Jag har mycket troligt fått denna mindre trevliga egenskap från far min. Hans näsa har också en tendens att börja blöda vid hög sömnbrist. 

 

Standard-suddig-raket-iPhone-tagen-bild:

 

 

Inför skidresan på sportlovet har jag varit och försökt hitta ett par riktiga vinterskor. Kraven är att dom ska hålla i all evighet, vara 100% vattentäta, sköna, lagom höga, varma, inte svindyra och snygga. "Jaha, var det bara dom kraven? Men då kan det ju inte vara så svårt att hitta." Tänker ni.

Men jo, det är det visste det. 

 

"Alltså ni måste testa detta. Man hör ingenting!" - Teolinn, i skoaffär.

 

 

Jag, mellansyrran + morbror har varit och kollat på The Hobbit 2. Mycket bra film. Bättre än den första Hobbiten.

Vi (jag och mellansyrra) blev efter det intensiva filmtittandet inspirerade till lite nya frisyrer.

Jag tänker, syrran skapar:

 

 

Hejdå.

 

Dan Före Dopparedan'

Men oj, vad tar det åt flickan? Uppdaterar hon verkligen med endast 4 dagars mellanrum?

 

Ja, så är det. Jag ville ha en ursäkt till att använda min rubrik, fin som den är.

Jag ville också upplysa er alla om att det är julafton om ett par timmar och att vi har pyntat granen. Det blev inte förrän på dagen före dopparedagen. Syrrorna har väntat på att jag ska komma hem från Lucas så att det skulle kunna pyntas någon gång.

Och nu är det gjort. Så nu kan julen komma.

 

 

I fredags var det även julavslutning. Jag, Elsa, Felicia, Kajsa och Malin hade därefter den ultimata juldagen tillsammans. Vi:

 

- bakade julgodis (rocky road, kexchoklad och någonting-annat-bestående-av-choklad)

- bakade pepparkakor (vi satte kristyr på alla, tog bara en evighet.)

- lyssnade på julmusik

- tittade på julfilm ("Ensam hemma")

- åt pizza

 

Nej, okej, den sista passar inte in. Men vi lånade även en intressant bok på biblioteket som vi läste ur, "Kaxiga tjejers guide till att få vad de vill ha" heter den. Och det var kanske inte heller särskilt juligt, men dock lärorikt.

 

 

Imorgon firar vi jul här hemma i huset tillsammans med faster, farmor och farfar.

Själv har önskat mig pengar till skidresan i Åre som avgår på sportlovet. Även ett par raggsockor. Eftersom mina nuvarande har fler hål än...än någonting som har väldigt många hål i sig för tillfället.

Nyårsafton firas på Strandhem på årets nyårsläger där. Det ska bli kuuuuul.

 

- Hur ska ni fira julafton/nyår?

 

go' jiul o godd nydd årr.

 

 

 

 

Veckans mest lästa artiklar

Jannis resereportage - Bonjour Monaco!Storbloggarnas bloggtipsKärlek med Dasha
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://azarina.devote.se