En Dikt Om Livets Återkommande Bekymmer

En återkommande företeelse i mitt liv är bussar.

Av chauffören förväntar jag mig sällan kindpussar.

Jag färdas nämligen hit och dit, åker fel och hittar på skit.

 

I förra veckan berodde det kanske på mig.

Att vänta på bussar är väl helt enkelt inte min grej...

Trött och frånvarande stod jag där, 

chauffören som hämta mig skulle, var antagligen ganska tvär.

 

För när mitt medvetande åter var på sin plats,

såg jag min buss rulla iväg, men jag tog sats.

Vänta vänta jag ska med! ropade jag i all hast.

...gubbstrutten i bussen måste varit sen till sin rast.

Det förstod jag när han övergav mig och jag stod kvar med min last.

 

Skit, mög och rumpa.

Den bussturen lyckades jag sumpa.

Men kanske hade jag turen kvar,

för strax därefter anlände mitt bönesvar.

 

Denna bussen tar mig inte ända fram till målet,

detta tänkte jag då,

när jag nästa buss gick på.

Men det är väl värt det, hellre sitta i buss än att stå.

 

5 minuter efter avresa börjar motorerna bli hesa.

Bussen färdas långsamt fram, 

sniglar körde om oss vilket var en skam.

Turen hade övergett mig helt, 

leendet till den nu stressade chauffören var aningen stelt.

 

Som förslag erbjöd jag mig att offra en lem,

bara han kunde fixa så att jag kom hem!

Frustrerad över min situation var jag nu sur som en citron. 

 

Men slutligen lyckades mannen i förarsätet genomföra sin plikt.

Bussen startades om och fordonet fungerade nu både smidigt och kvickt.

 

Resten av resan hem gick väl inte som en dans,

men jag kunde åtminstone hålla mitt humör i sans.

 

Ack. Varför fungerar inte jag och bussar ihop?

Det frågar jag mig nu i ett klagorop.

För hur jag än färdas,

om jag åker hit eller dit,

färdas åt motsatt håll eller glömmer bort att hålla koll,

tycks det alltid bli fel.

 

Att färdas kommunalt verkar för evigt vara och förbli till min nackdel.

 

 

//Tilda Henningsson, 17 år & hopplös.

 

Som somliga kanske minns har jag även nedtecknat tidigare misslyckade bussturer. Söker ni nostalgikickar eller känner för att gotta er i andras nederlag kan ni läsa dem igen genom att klicka på länkarna nedan. De skrevs för omkring 3 år sedan, ha överseende!

 

En bussresa (2011)

http://azarina.devote.se/blogs/12621847/en-bussresa.htm

 

Veckans Bussresa (2012)

http://azarina.devote.se/blogs/23403733/veckans-bussresa.htm 

 

 

 

Höjdpunkt & Lågpunkt

Fattar inte att jag skriver om sommarens höjdpunkter. deprimerande. Det betyder att sommarlov 2014 är finito. I mitt förra inlägg skulle jag precis sluta sommarjobba och då hade jag hela sommaren framför mig. Nu ligger hela sommaren bakom mig. 

 

Höjdpunkt 1

Helsingør med mina vackra gymnasieflickor. Vi åt mat, spenderade allt för mycket tid inne på TGR som jag för övrigt hatar nu och sedan åt vi god glass. Vädret var vackert likt oss.

 

 

Höjdpunkt 2

Midsommar i Växjö. Detta var så lyckat och så kul! Vi lagade sommarmat, gjorde kransar, åt jordgubbar MED Nutella, pratade, lekte, kollade film. (Varning för klyschigt) men jag är så lyckligt lottad eftersom jag känner och kan umgås med dessa människor!

 

 

Höjdpunkt 3

Stockholm! En vecka med familia i den stora staden. En lång dag på Skansen (Allsång och närgångna ekorrar inkluderat), ABBA-museum, Gamla Linköping, överdrivet mycket inhandlande av materiella saker, båt i Stockholms skärgård och kändis-skådning.

 

 

 

Höjdpunkt 4

Den traditionella översovningen med kusinen. Vi kollade bio i Lund ("22 Jump street". För att Channing Tatum är med? mh.), badade, njöt av sommar, kollade en annan film ("After Earth". För att Jaden Smith är med? kanske.) och inhandlande av fler materiella saker på Emporia. "Det är alltid lika intressant att shoppa med dig Tilda.." sade hon när jag pekade på ett klädesplagg i min smak. Jag svarade detsamma till det mesta hon pekade på, men trots detta har vi alltid kul, konstigt nog.

 

 

Höjdpunkt 5

En dag i Åhus som övergick till Hässleholm. Ungefär samma gäng som under midsommarafton träffades i Åhus, badade, solade, åt pizza och glass. Det var en otroligt trevlig och skön dag med sköna människor. Dagen slutade med att jag missade bussen till Hässleholm där jag skulle spendera natten hos ett styck kusin som precis skaffat lägenhet. ...men jag och min sårade stolthet blev hämtade och skjutsade till lägenheten. Jag har det alltid trevligt med dig Oskis!

 

Höjdpunkt 6

Åka i morbrors segelbåt tillsammans med familj och kusin. Kul! På hemfärden satte vi oss i fören och sjöng oss igenom både Abbas och Queens sångsamlingar i tron om att tonerna försvann i vinden.

 

 

Höjdpunkt 7

Fiskeri ute på havet med en redig fiskebåt. Om man betalade fick man åka med ut på havet i några timmar och fiska torsk, så det gjorde jag, pappa och syrrorna. Jag fick en torsk, till skillnad från systrarna. Senare vann jag 150 spänn för att min fisk råkade vara den största fångsten på båten den dagen. Oh yes. 

 

 

Höjdpunkt 8

PULS 2014. Lägret, myten, legenden. Det är alltid lika ballt att träffa alles, spela volleyboll, bada och bli undervisad (22 timmars undervisning på ca 4 dagar), amen på det. I år spetsade vi till det med att bo i en husbil. Trångt som i en sardinburk och kul som i...ett bollhav... som min gammelgammelfarmor brukade säga. Sjukt kul och mysigt helt enkelt.

 

Om ungefär en vecka börjar jag i 2:an. Jag hoppas att det ska bli askul och att jag ska komma ihåg att njuta av gymnasietiden, som alla före-detta-gymnasister predikar om.

Ett highlight med höstterminen är att jag ska börja dansa igen. Jag har ju spelat volleyboll nu i en termin istället för dans, men det ska bli asgött att börja dansa igen.

Jag längtar tills ungdomsgruppen drar igång igen, att gospelkören sätter igång och jag längtar till att få träffa alla nya polare på gymnasiet och jag längtar till att hitta på en massa kul på helgerna. Och jag kommer snart börja längta till att få klä mig i snygga tjocktröjor och höstskor och till att ha en ursäkt till att titta på långa filmer.

Men jag längtar inte till kylan. Och jag längtar inte till att behöva ha på mig tunga ytterkläder och att bli blek som ett lakan. Jag blir allvarligt ledsen när jag tänker på hur bladen snart trillar av, att det blir grått och regnigt och att man inte bara kan gå ut och ställa sig i solen när man önskar.

Jag vill faktiskt att det ska vara sommar året om. Det finns ingenting som är så dåligt med sommaren att det på allvar får mig att önska bort den.

 

På återseende mina stackars trogna läsare.

 

Rosor är Blåa, Violer är Röda. De andra är Döda.

Imorgon är min sista jobbdag som vaktmästare på Kvistofta kyrkogård.

Sista dagen som jag måste gå upp klockan 06.00.

Sista dagen som jag måste cykla flera kilometer för att komma hem (faktum är att jag antagligen blir hämtad med bil imorgon, men tänk bort det).

Sista dagen som jag måste vattna 3 miljoner pelargonier, rensa bort ogräs och gamla tänder från gravar och sista dagen som jag måste klippa ner oändliga och eländiga buxbomshäckar.

Skönt. Att snart ha det avklarat.

 

Nu har jag precis bakat en kladdkaka som jag ska ta med mig imorgon och bjuda gubbarna på. Tydligen måste man göra det sista dagen innan man tar semester, fyller år eller slutar jobba där. Men jag börjar ana att di där gubbarna bara snackar skit för att de ska få äta tårta och sånt. Men dom har faktiskt skött sig bra, och det tog inte så lång tid att göra kakan så det gör inget om det stämmer.

 

Denna veckan har vi i princip bara rensat ogräs vid/på/runt gravarna. Jag har börjat få smuts i mina händer som liksom inte går att tvätta bort. Det fastnar mellan naglarna och innanför skinnet. Men jag vill inte ha handskar på mig! Man får sådana sjuka brännor när man är ute hela dagarna.

Min fotbränna is killing me emotionally. Och då ska vi inte tala om min bonnabränna. Jag. Vill. Inte. Få. Handbränna. Också. NEJ.

 

 

Jag får hellre rediga manshänder med infödd smuts i som aldrig går bort. De e rätt o redigt de.

- Tsst. Manshänder. Mh, visst. När jag började jobba där fick dom leta länge och väl efter ett par handskar som var tillräckligt små till mina pyttesmå knubbiga händer. Inte jättemanligt.

Men då jag faktiskt är av kvinnligt kön gör det inte så mycket att jag inte har rediga manshänder. Faktiskt.

 

Under veckorna har jag gått under namnet "blomsterflickan". Jag råkar nämligen vara en flicka som kan göra blombuketter som inte ser ut som rishögar med sniglar i. Innan jag började jobba där var jag hyfsat dålig på det där med fina blombuketter. Jag är fortfarande lika dålig på det där med fina blombuketter, men gubbarna där verkar inte ha så höga krav eftersom dom skickar iväg mig på små "specialuppdrag" var och varannan dag. Ganska kul faktiskt. Faktiskt.

 

Jag måste vara ärlig och säga att jag har tagit många #selfies dessa veckor. Spegeln i omklädningsrummet är en bra spegel. Nedan följer nu charmerande bilder på min högst varierade uniform från dag till dag:

 

 

Och här är bilder på mina fynd:

 

 

Det ska nämnas att mina fynd blev noggrant nedgrävda igen efter dokumenteringen. Det som blivit begravt i jorden ska stanna där, som jag fick höra under min första dag då oskuldsfulla och naiva lilla jag hittade något som jag trodde var en vanlig djurtand... som inte var en djurtand.

Usch tänkte jag då. Ascoolt tänker jag nu.

 

Sjutton Seventeen 17 Dix-Sept Diecisiete Siebzehn

Ack, 17 år.

Att fylla 17 är som att fylla 19. Ganska meningslöst.

Jag blir inte tillåten att cykla utan cykelhjälm, blir inte byxmyndig och får inte börja övningsköra...det har jag ju redan blivit tillåten att göra tack vare mina tidigare levnadsår. Däremot är jag för ung för körkort, för ung för att rösta och det dröjer ytterligare tre år innan jag fyller jämnt...


Det enda braiga (varför kan man inte böja "bra" på ett normalt sätt?) med att fylla 17 är att man blir ett år äldre. En liten reminder bara, "ah, just det, nu är jag 17. Key.". 


17-årsåldern inger dock mer respekt än 15/16-årsåldern. Jag minns när mina äldre kusiner fyllde 17. Då var man stor. Man var stor när man var 15 också, men 17... asså wow. Den åldern var ouppnåelig.

När jag var 6 år kunde jag inte ens tänka mig att jag någon gång skulle fylla 17. Det var för långt bort för att tänka på. Jag? 17? Det kommer kanske hända alla andra, men inte mig. 

Det är ungefär samma tankegångar som jag har om mitt körkort just nu faktiskt. Jag? Körkort? Lär ju hända alla andra, men inte mig!

 

Men om några år sitter jag väl där med körkort, rösträtt och en egen jämn 50-årsfest. Då tänker jag nog inte att 17-årsåldern var meningslös.

För det är den inte. Inte alls faktiskt, kom jag på precis. Att fylla 17 är ju som att fylla 19. Ganska asbra. Precis i mitten av alla tråkiga och alla kul-åldrar. Man kan bara glida. (?)

Jag har ju faktiskt aldrig varit 17 innan så jag kanske är helt fel på det...

 


Jag har gått ut 1:an folk, för andra gången i mitt 17-åriga liv. Ville bara förmedla det en gång till.

P.S imorgon börjar mitt sommarjobb som vaktmästare på en kyrkogård. klockan 07.00. D.S.

 

och jag har inte duschat heller. D.S igen.

 

 

 

Hej Alla Fans

Vet ni en sak? ...att.

- Idag är det 2 månader 1 dag sedan jag bloggade.

 

För 2 månader och 1 dag sedan var det fortfarande 5C kallt när man promenerade till busshållplatsen på morgonen. Jag var fortfarande lyckligt ovetande om hur det är att vara sjuk i vattkoppor och jag levde fortfarande i en ovisshet om hur sommaren 2014 kommer se ut.

 

2 månader och 1 dag senare är det plötsligt sol och 10C när man beger sig till bussen på morgonenJag är fullt medveten om hur det är att ha vattkoppor i det extrema laget, att man inte ska pilla av skorporna och hur det är att bli uttittad av mänskligheten när man kommer till skolan 2 veckor senare. Jag vet också att jag kommer åka på cirka 10 studenter, sommarjobba på en kyrkogård i tre veckor, vara barnledare på ett sommarläger och åka till Stockholm innan sommaren 2014 är över.

 

Allt var inte bättre förr vet ni. Det är bättre nu. Se bara så mycket klokheter jag har fyllt mig med sedan sist vi hördes.

 

Men ni vet serien "Friends"? Serien som aldrig tar slut. Det kvittar hur mycket du tittar så tar avsnitten aldrig slut. Men en (ni vet att man inte får säga "man" längre va? Det är ett onödigt manligt ord som inte passar in i denna jämställda värld där kvinnor och män ska ha exakt samma fri -och rättigheter. Därför måste en bara säga "en", istället för "man". Fattar ni.) tröttnar liksom aldrig på det heller. Chandler, jag älskar dig. Min strävan i livet är att bli lika ironisk och rolig som du.

I alla fall. Ni vet den serien?

Jag håller på att titta igenom alla avsnitten. Borde jag kanske prioritera annat? (= ja.) Men skam till den som ger sig. Ty jag kommer aldrig ge upp. Om än Friends varar i evigheternas evighet skola jag fullborda varenda avsnitt innan jag förgås.

 

Ja, så är läget. Försök gissa vilken melodi jag kan vissla baklänges, framlänges, sjunga utantill och blinka i takt till.

 

 

Nu hörde jag precis mors röst ljuda från nedervåningen. "Kan hon verkligen köra när det regnar så här mycket!".

För det gör det. Det ösregnar ute och jag har lovat att övningsköra både far och mor till Ekeby möbelaffär.

Men vad skulle kunna gå fel. Att jag får motorstopp på en 90 km/tim-väg? Att jag kör åt motsatt håll i en rondell? HAH. 

Jag äter förflutna misstag till frukost. Vattenplaning, was ist das?


Nu kommer jag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ska di va så ska di va

Huvudet värker en aning. Kinderna är varma och röda (inga ovanliga fenomen dock). Båda syrrorna är nu både friska och krya efter sina slängar av vattkoppor. Kan det vara min tur nu? 

Jag vet att alla de senaste inläggen har handlat om mina sjukdomar/kommande sjukdomar men det är ett högst nödvändigt skrivämne, för mig tro mig.

Jag + grupp har i alla fall hunnit redovisa vår historiauppgift om Kalla kriget idag. Vår lärare hade egentligen för avsikt att skjuta upp redovisningen till onsdag, endast fjärde gången gillt, men jag gick emellan honom och hans idéer.

 

- NEJ, vi måste få redovisa idag! På onsdag kommer JAG FÅ VATTKOPPOR! 


Detta vet jag ju inte säkert såklart. Men någon nytta ska dom väl göra, de där kopporna. 

På onsdag ska jag däremot ha muntlig redovisning i franska så det hade ju varit bra om jag höll mig frisk tills dess . . . Men å andra sidan kommer det nog aldrig uppstå ett sådant gyllene tillfälle där jag tänker "nämen, om man skulle ta och insjukna i lite vattkoppor en fin dag som denna? Det hade nog gjort mig gott!" - Nej. Tror inte det. Så det är lika bra att få det gjort.

Dessutom kan man ha roligt även om man har vattkoppor. Jag menar, kolla bara på den här:

 

 

Fast jag kommer nog sakna mina små vänner in school. Och det skulle inte förvåna mig om det gick och blev sommar medan jag är sjuk och måste ligga inne i en varm säng hela dagarna heller. 

Fast det har ju blivit kallt nu igen. Förra veckan var solig men i fredags tog det slut. Jag hade längtat efter glass hela veckan men då det aldrig gavs tillfälle till detta tvingade jag töserna att följa med mig för att köpa årets första glass efter skolan på fredagen. Trots sol-lös himmel.

Ska di va så ska di va.

 

 

Innan jag avslutar kvällens inlägg tänkte jag dela med mig av ett par charmerande bilder på mig och mina kära systrar.

För att, jag kan. Och för att om jag hade läst denna bloggen så hade jag definitivt velat se fula bilder på bloggaren och dess syskon.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag Grät En Skvätt

När förra inlägget skrevs hade mellansyrran vattkoppor. Nu har yngsta syrran drabbats. 

Dom kryper allt närmre ... Jag har en olustig känsla av att det är mig dom är ute efter, de där vattkopporna. Det är mig dom vill åt.

Jag har klarat mig längst så det är mig dom kommer använda sina fulaste knep på. En vattkoppa i vardera näsborre? Under stortån? I rumpan?! please have mercy...

 

Mellansyrran hade inte alls många koppor. Det var knappt lönt att kalla sjukdomen vid namn.

Yngsta syrran har haft det tuffare. I fredags när jag åkte till Lucas hade hon ... tja, lagom många prickar helt enkelt.

När jag återvände hem på lördag kväll möttes jag av någonting blekt, rödprickigt och nerbäddat från yttre rymden. 

 

Ni skådar nu en framtida bild på mig. Fast lindrigare. jag är så rädd.

 

 

Tur att man har en vänlig och varmhjärtad Samhällslärare till mentor i skolan i lägen som dessa i alla fall.

Idag bestämde jag mig för att berätta för min mentor vilket öde som väntar mig. Hon förstod preciiiis. Självklart skulle hon se till så att jag kunde hänga med i skolan hemifrån;

 

 

- "Men, vad är det där för någonting, *pekar på en röd finne under näsan som jag tappert försökt dölja hela morgonen* det är väl ingenting ... smittsamt?? HAHA!" 

 

- "Heh, nej Mia, det är det inte ..."

 

- Neej, jag skojade bara lite med dig, hihi. Men jaja, vattkoppor vid denna åldern alltså. Det kommer bli väldigt jobbigt för dig. Väldigt synd att du får det nu."

 

Mh, jag har också tänkt på det du. Du har inga fler fantastiska tankar eller uppmuntrande erfarenheter om vattkoppor som du vill dela med dig av? Inte det? Nej okej. MEN TACK SÅ MYCKET FÖR DITT STÖD DÅ.

 

I vilket fall har det typ blivit vår nu. Det känns bra överallt. Att solen skiner GÖR verkligen att man mår bättre. Det är till och med lättare att stiga upp på morgonen, när det inte är kolsvart längre. I'm really loving it.

När jag var hos Lucas i helgen hörde jag koltrasten också, och det är nog bland det bästa man kan höra på denna jord.

Vi cyklade runt i Vinslöv gjorde vi. När solen sken. Lucas visade allt som fanns att visa i Vinslöv.

- Ett pytte-utomhusbad och en minigolfbana. Men det var fint. 

vårvårvårvårvårvårvårvårvår - sommarsommarsommarsommarsommarsommarsommar. Yeah.

 

 

 

Fler vårtecken år 2014:

Idag i skolan var jag iklädd mina nya vårdojjor och min vårjacka. På lunchrasten skådade även jag och polarna vår premiär-fjäril för denna säsongen. Jag grät en skvätt.


 

 

 

 

 

En Sjuklings Skidberättelse

Klockan är nu 11.45 en torsdagsförmiddag. Det är grått och dimmigt ute. Här sitter jag, vid mitt skrivbord, med min dator framför mig, nysandes och hostandes. Igår gick jag till skolan trots att jag vaknade med en aning feber. Idag stannade jag hemma.

Tyvärr har jag inte räknat mina nysningar den senaste timmen men om jag ska uppskatta ett antal hamnar siffran på cirka trettioelva stycken. Cirka. Jag insjuknade efter Åre-resan.

Tur att jag har vattenkoppor att se fram emot.

Nej, jag har aldrig haft vattenkoppor.

När jag var i Åre blev mellansyrran sjuk . . . i vattenkoppor (det räcker att man vänder ryggen till i några dagar så går ungen och skaffar vattenkoppor). Yngsta syrran är med största sannolikhet smittad, just nu går vi bara och inväntar hennes sjuk-utbrytelse. Efter yngsta syrran är det min tur.

Jag längtar. 

 

Men NU. Åre. 

 

1. Vi åkte alltså buss upp. Det tog 17,5 timmar dit, cirka 15 timmar hem. Men bussresan var kul, det var den. Någon dag när jag hade riktigt många blåmärken på smalbenen och ryggont så kunde jag längta till bussresan hem. Inte efter att komma hem(!) 

Men att få åka buss hem.

 

 

2. Jag var inte lika bra på att åka skidor som jag trodde att jag skulle vara. Efter ett antal graciösa vurpor i backen under de första dagarna blev jag feg. Värmestugan var trevlig, men jag tvingade mig att inte sitta där hela tiden. Men under de tre sista dagarna hade jag lärt mig mer och kunde börja ha lite kul...

 

 

3. Men jag blev alltså inte invalid och jag bröt inga ben. En dag körde jag in i Emelie så att hon fick en lårkaka (jag slog också i huvudet lite faktiskt) men det är en annan femma. 

 

 

Jag längtar till sommaren något sjukt.

 

 

 

 

Duktigast på att skriva kommentarer denna vecka

http://mohlinaren.devote.se
mohlinaren
http://filippaj.devote.se
filippaj
http://thereseklockare.devote.se
thereseklockare
http://jennykring.devote.se
jennykring
http://johlina.devote.se
johlina
http://amandaliljas.devote.se
amandaliljas
http://amandanygren.devote.se
amandanygren
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://azarina.devote.se